Våran gård är bäst

I en serie av hyresgästberättelser berättar våra hyresgäster om sitt bostadsområde. Det här är Ann-Britt Sandströms berättelse.

Ann-Britt Sandström och Eira Eriksson tar upp den egenodlade potatisen.


”Den första december 2013 har jag bott på den här gården i 45 år, det är klart jag trivs!”

Gården som Ann-Britt Sandström har varit trogen i alla år ligger på Torsvägen, där lägenheterna har bytts i takt med att familjen förändrats. Vid fyllda 70 har hon i dag en ljus trerummare med stora, trevliga rum, en trappa upp från markplan.

”Det fungerar bra trots att jag har opererat höfterna och efter det har lite problem att gå. Jag går med krycka utomhus, men försöker klara mig utan den när jag är inne. Och trappan går bara fint än så länge.”

Det plingar till på dörren och en röst ropar glatt från hallen. Det är Hala som kommer med matvaror till Ann-Britt, inhandlat på närbelägna Coop. Är det Hemtjänsten?

”Nej inte alls, det är min granne i huset bredvid. Hon vet att jag har svårt att ta mig till affären och hjälper mig när jag behöver handla hem något. Vi brukar hjälpa varandra här på gården, ser du.”

Ann-Britt Sandström flyttade in på Torsvägen när området var helt nybyggt. Under 38 år var hon kommunal dagbarnvårdare och har sett både egna och andras barn växa upp i området.

”Gårdarna på Valhalla är jättebra för barn, bilfria, med härliga grönområden och anlagda lekplatser. Våran gård är bäst för cykling, hit kommer barnen från andra gårdar för att det är så lätt att cykla runt, runt utan att de behöver vända.”

Ann-Britt känner de flesta på gården vid namn och det gäller även barnen. På förmiddagarna när solen ännu inte hunnit runt till hennes egen balkong, passar Ann-Britt på att gå ut och sätta sig vid något av borden på gården.

”Jag har en tidning med mig, men jag hinner knappt slå upp den innan det är en hög med barn som samlas här och vill prata och fråga saker. Ibland bjuder jag dem på glass.”

Det märks tydligt att barnen har en given plats i hennes hjärta, liksom de egna ”gubbarna” och ”knölarna”. Alldeles intill husen på den grönskande gården har Ann-Britt och hennes väninna Eira placerat några pallkragar, här har de haft sina egna odlingar som nyligen skördades.

”Vi fick gott om potatis och en hel del jordgubbar, även om det nog blev lite för torrt för dem i år. Och alltihop fick vi ha i fred, även jordgubbarna, som vi nog trodde skulle försvinna innan vi hann plocka dem”, säger Ann-Britt nöjt.